Há¶nan Agda Testo

Jag ska be att fᥠstá¤lla upp
med en visa om en tupp,
som var gammal och utsliten,
impotent och vá¤derbiten.
Há¶nsen klagade och gná¤llde
fá¶r han dem ej tillfredstá¤llde.
Dom skrev pᥠen petition:
Ge vá¥r tupp fá¶rtidspension!

Vi vill ha en tupp med sting. Den vi har han á¤r ju ding,
saknar lust och energi,
saknar allt vi á¤r fá¶rtjusta i.
Skaffa oss en ny bemanning
annars fixar vi á¤ggstanning.
Se nu till att det sá¤tts fart
ty vi blir desperata snart.

Gammeltuppen fick nog och for
dit dá¤r inga há¶nor bor.
Ingen grá¤t ná¤r han for há¤dan,
en ny tupp var ordnad redan.
Há¶nsen var sᥠnyfikna sá¥, men
det var lá¥ng leveranstid pᥠden.
Men dom fann sig i sin lott,
fá¶r dom vá¤nta' pᥠná¥t gott.

Tá¤nk, ná¤r tuppen á¤ntligen kom
há¶nsen blev som galna dom!
Vilken kam han har - nu stá¥r den! Vilken ná¤bb - den e' nog há¥rd den!
Há¶nsen flá¤ngde kring i yran,
tuppen hade ett bestyr, han
men som han var frisk och sund
fick vart há¶ns en ká¤rleksstund.

Men lilla sá¶ta há¶nan Agda
hon blev blá¥st pᥠovansagda.
Tuppen skulle just hoppa pá¥'na,
Agda titta ur á¶gonvrá¥rna
men det blev ej som Agda trodde.
Tuppen bara stod och glodde
tills han plá¶tsligt med en sná¤rt
slet en fjá¤der ur hennes stjá¤rt.

Agdas blod i pulsen brá¤nde,
hon stod still, men inget há¤nde.
Flera veckor efter den dagen
var hon den enda oskulden i hagen.
Varje dag i alla vá¤der
ryckte tuppen ut en fjá¤der
och en dag - det á¤r synd och skam
titta' Agdas rumpa fram.

Agda ská¤mdes och grá¤t och tjá¶t
var gá¥ng tuppen en fjá¤der sná¶t
och en dag blev det fá¶r mycket.
Agda svek fá¶r det inre trycket,
fá¶r sorgen och ká¤rlekskvalen.
Ná¤sta gá¥ng han kom, blev Agda galen
och hon skrek ut i falsett
Há¶rru du din já¤dra sprá¤tt! sa hon.

Nu vill jag ha ett á¤rligt svar
varfá¶r du mina fjá¤drar tar.
Varfá¶r nobbar du mig i ett ká¶r
det du med dom andra há¶nsen gá¶r.
Tuppen svarade smá¥tt generat:
Du, jag á¤lskar dig passionerat.
Allt du ber om det skall du fá¥
men jag vill ha dig naken dá¥!